Granåsen (tidigare Garpkölen) – 670 m.ö.h.
Hälsinglands högsta punkt Granåsen ligger ett par mil sydost om Sveg och är lite lurig. Toppen är rätt platt och det är inte trivialt att avgöra var den högsta punkten är. Tidigare kallades den högsta toppen slarvigt för Garpkölen som är det något lägre berget till söder om Granåsen (se nedan). Se upp så du inte hamnar på fel topp!
Status: Avklarad
Datum: 2015-07-31
Position: 61°53′48″N 14°48′32″Ö
Hitta till Hälsinglands högsta punkt
Kör E45:an och sväng av mot Hamra nationalpark i höjd med Fågelsjö. Efter ungefär 1 mil korsar du Voxnan på en liten bro och når byn Rullbo.
Strax därefter svänger du in vänster (dvs norrut) för att följa skyltarna mot Ängersjö. Efter ungefär 11,5km kommer en trevägskorsning. OBS! Här ska du hålla vänster! Andra landskapstoppsbestigare har svängt in höger här och sedan hamnat på fel topp.
Från trevägskorsningen kör du ytterligare 4,5 km och håller sedan höger. Kör några hundra meter till och parkera bilen intill vägkanten. Det finns ingen tydlig stig till toppen, så gå fritt i terrängen tills du kommer upp till platån. Höjden är snarlik i ett ganska stort område så det kan var klurigt att hitta rätt punkt. När vi var där var den utmärkt med en pinne och ett litet stenröse.
Hälsingland och Härjedalen och Jämtland
Den högsta toppen är ovanlig eftersom den ligger i Hälsingland, i Härjedalens kommun, i Jämtlands län! Tre landskapsreferenser i ett alltså.
Den lila-färgade linjen i kartan ovan markerar gränsen mellan Gävleborgs och Jämtlands län. Att toppen tillhör landskapet Hälsingland, snarare än Jämtland, beror på att Ytterhogdals socken traditionellt har tillhört Hälsingland. Den södra delen av Ytterhogdal, där toppen ligger, blev 1925 en egen socken (numera distrikt) vid namn Ängersjö. Att toppen ligger i Hälsingland råder det alltså ingen tvekan om.
Se upp för toppar som inte är Hälsinglands högsta punkt
Av tradition har Garpkölen angetts som Hälsingslands högsta punkt. Garpkölen som ligger längre söderut har flera krön och tidigare räknades Granåsen slarvigt till dessa. Garpkölen är dessutom namnet på det naturreservat som är grönmarkerat i kartan. Därför är det lätt hamna fel om du googlar Garpkölen utan att vara extra noggrann.
Det rimliga är att Garpkölen bara bör inkludera de två topparna som ligger inom naturreservatet i Gävleborgs län. Och att Hälsingslands högsta punkt borde kallas för Granåsen och inget annat. Sedan december 2023 har Lantmäteriet glädjande nog dragit samma slutsats: https://www.lantmateriet.se/sv/om-lantmateriet/press/nyheter/halsinglands-hogsta-berg-ar-granasen/
För att öka förvirringen ytterligare finns det för övrigt en triangelpunkt utplacerad på Granåsen, men inte på den högsta toppen utan på en topp ungefär 1 km söderut som bara når 669möh. Close, but no cigar!
https://www.lantmateriet.se/sv/om-lantmateriet/press/nyheter/halsinglands-hogsta-berg-ar-granasen/
Numera är Granåsen högst!!
Intressanta inlägg i din blogg ! Jag råkade hamna här då jag sökte efter Hälsinglands högsta berg.
Kul med någon mer som är en hängiven toppbestigare. : ) Jag har bestigit (i huvudsak) fjäll i 35 år nu och är VÄLDIGT enveten i det.
De senaste åren har jag gått ned i höjd, då jag upptäckt många lägre berg som är kala, vilket jag inte visste om. Så för att inte missa något som kan kallas för fjäll så bestiger jag nu även lägre berg. Jag säger idag att jag bestiger ”berg”, istället för ”fjäll” som jag sade förr. Jag har upptäckt att det är HELT omöjligt att avgöra var gränsen går för ett fjäll respektive berg.
För att få någon ordning på det så går jag nu efter höjden på ett berg. Jag går därför nu in för att bestiga berg alla berg jag träffar på som är 600 m.ö.h. eller högre. Jag bestiger berg och fjäll i Sverige och Norge. Jag bestiger även lägre berg än så, om de visar sig vara kala på toppen, alltså är ett fjäll.
Det är faktiskt jätteroligt med alla 600- och 700-metare jag nu håller på att beta av. Det finns så många fina berg med spännande terräng och fina utsikter, som jag inte visste om tidigare. Dessutom har jag väldigt många av dem i mitt dagstursområde. : ) (Jag bor i Mora i Dalarna.)
Det är glädjande att se att du är så konsekvent och vetenskaplig i dina toppbestigningar också. Det är jag med. Jag har läst flera inlägg och ser dina funderingar och var du drar gränserna för dina bestigningar. Jag håller helt med dig i det du säger !
Den enda skillnaden jag sett (i de inlägg jag har läst) är att jag har ett kriterium för de jag bestiger som innefattar hur fristående ett berg är. Alltså jag går efter vilken primärfaktor (norska) eller prominence (engelska) ett berg har. Jag räknar ett berg som fristående om de har en höjdskillnad på 80 meter eller mer (till närmsta pass eller dalgång som leder upp på ett högre berg). Har en topp lägre primärfaktor så räknar jag den som en deltopp till det närmast högre berget. Jag bestiger gärna deltoppar också men i min statistik så räknar jag bara huvudtoppar/fristående berg. Vilken PF man räknar med för att kalla ett berg för fristående är upp till var och en att välja, då det inte finns någon vedertagen officiell gräns för det. Det är okej, tycker jag. Så länge man anger vilken PF man går efter och är konsekvent med den så ser jag inga problem i det. I Norge finns det de som går efter en lägre PF, när det bestiger t.ex. 2000-metare. Jag har sett PF på 10, 30 och 50 meter.
Jag har sett någon annan svensk blogg om toppbestigningar också men alla verkar inte vara konsekventa. Jag gillar att vara konsekvent och ha tydliga gränser för berg och hur jag bestiger dem.
Jag vet inte om du läser det här men jag ville bara spontant skriva några rader, nördig som jag är i mina toppbestigningar, i fall du skulle läsa detta någon gång. : )
Jag har tyvärr ingen hemsida ännu men jag har tänkt göra en i framtiden, när jag nu får tid till det…
Tack! Vilken härligt nördig kommentar! Så kul att läsa! Jag är faktiskt född i Mora, så det var där jag började min ”karriär” också. Kul! Alla berg över 600 m.ö.h. låter som ett mastodontprojekt. God tur!